Elevator...
Varför vill man alltid ge ett sken av att allting är så jävla bra hela tiden? Jag vill att folk ska tro att jag har det toppen, att jag klarar mig finemang. Jag försöker intala mig att jag faktiskt är vuxen nu. Men jag känner mig inte vuxen, jag känner mig fortfarande som ett litet barn som egentligen inte skulle vilja något hellre än att krypa upp i mammas trygga, varma famn och bara bli tröstad. Och snart ska jag själv bli mamma. Kan det vara så att barnet i en alltid kommer finnas kvar? Att man kanske aldrig blir riktigt vuxen? För vad är vuxen egentligen? Att man klarar sig själv? Jag klarar mig själv, det har jag gjort länge nu, men kanske är det bara så att man inte alltid vill klara sig själv, att man vill bli omhändertagen någon gång? Jag är fortfarande ett barn. Sorry.
Jag saknar Erik. Min älskling. Han är aldrig hemma längre. Den här gången har han varit borta i... ja, nu är det 29 timmar. Vi får se hur många det blir totalt. Jag saknar hur det var. Jag saknar hur VI var och känner mig bara så otillräcklig, det måste ju finnas en anledning till VARFÖR han inte är hemma. VARFÖR är du inte här med mig? VARFÖR är du inte här med OSS?
"Like the way we were before
And I wanna know if we can go
Back to the days when we was close
Cuz sometimes I think I'm solo
Think you don't want me no more
And I gotta get up off this seesaw
We're like an elevator"
Nä, orkar inte skriva mer nu. Ska nog gå och poppa mig lite popcorn och förlora mig i One Tree Hill- världen istället för denna. För just idag känns den mycket, mycket bättre.
Shoo! <3
Jag saknar Erik. Min älskling. Han är aldrig hemma längre. Den här gången har han varit borta i... ja, nu är det 29 timmar. Vi får se hur många det blir totalt. Jag saknar hur det var. Jag saknar hur VI var och känner mig bara så otillräcklig, det måste ju finnas en anledning till VARFÖR han inte är hemma. VARFÖR är du inte här med mig? VARFÖR är du inte här med OSS?
"Like the way we were before
And I wanna know if we can go
Back to the days when we was close
Cuz sometimes I think I'm solo
Think you don't want me no more
And I gotta get up off this seesaw
We're like an elevator"
Nä, orkar inte skriva mer nu. Ska nog gå och poppa mig lite popcorn och förlora mig i One Tree Hill- världen istället för denna. För just idag känns den mycket, mycket bättre.
Shoo! <3
Kärleken framför allt, sådeså! <3
Blö. Jag är sur idag. Arg blir jag sällan - den känslan hinner oftast omvandlas till irritation, ledsenhet och just surhet, innan den hinner bli det den egentligen borde ha varit. Jag vet dock inte vad sambon min tycker om det resonemanget; kan tänka mig att han numera upplever alla möjliga humörsvängningar hos mig och det känns så dumt och fel att bara skylla det på att "ja, men jag är gravid", men tyvärr kan jag inte göra mycket åt det för tillfället, även om jag önskar att jag kunde. Förlåt för det och otroligt tack för allt ditt tålamod älskling-pälskling <3
Men nej, idag är jag IRRITERAD på praktiken min. Det är väl klart som fan att jag vet att graviditet inte är en sjukdom, men så fort man inte mår bra kombinerat med att man väntar barn, så tror man tydligen automatiskt att man kan ta sin graviditet för en sjukdom!? NEJ. Och dessutom behöver man inte vara sjuk för att man inte mår bra. Men jag har upptäckt att det är svårt att hitta en praktik som man verkligen kan trivas på och där de ser en som en vanlig medarbetare fastän de samtidigt vet med sig att man inte alls är där för att jobba skiten ur sig utan att man kanske behöver ett annat arbetstempo än en "vanlig" anställd. Det är synd att det ska behöva vara så, för jag är fullkomligt övertygad om att detta kan kännas igen av mååånga andra och inte bara utav mig. Men det är klart att vissa arbetsplatser tar varje chans de får till gratis arbetskraft som jobbar på minst lika bra som de som inte bara har en lön på 39 kronor om dagen. Och jag är också den som antingen ger järnet och jobbar på tills jag ligger i en liten pöl på golvet eller skiter i det helt och hållet. Så när jag idag sa till chefen (som ändå typ aldrig är där) att "jag går hem nu för jag mår inte bra" så menade jag i princip istället att "jag går hem nu för jag orkar inte jobba skiten ur mig idag". För gör man inte det så är man ändå inte tillräckligt bra för att vara där, då är man bara i vägen och duger ingenting till. Men när de ringer hem fasta anställda för att de istället har så mycket praktikanter där som de förlitar sig till 1000 på och fäller kommentarer som att "ja, bara jag inte behöver göra allting själv så..." bara för att man har ett önskemål om att man för en gångs skull vill byta arbetsuppgifter eftersom att man kanske inte orkar vara övertrevlig mot kunderna just den dagen, då kan de fan likagärna stå där själva. Men när ska man äntligen finna en praktikplats som det fungerar för alla parter på? Och när ska man kunna skaffa sig ett "riktigt" jobb? För det är klart att det är det som är det allra bästa och det känns extra viktigt och angeläget just nu, då vi snart har en ny, liten oskyldig människa att försörja. Jag försöker intala mig det att pengar aldrig kan mätas med kärlek för ett barn och att kärleken definitivt kommer finnas där från första sekund (och förresten har funnits där sedan den 1 december då det första positiva graviditetstestet gjordes) men samtidigt förstår ju till och med jag så mycket som att man i alla fall behöver en liten nätt inkomstkälla för att klara det rent praktiskt. Ja, det där får lösa sig, kärleken finns i alla fall och kommer hursomhelst ALLTID vara viktigare än allt annat <3
(You make me happy - även om du själv kanske inte
alltid är så road av mattes påhitt och strapatser<3)
Så ja, istället för att ringa mig "sjuk" på onsdag så ska jag istället ringa till min otroligt gulliga "praktik-placerare" här i Kristianstad, förklara och diskutera läget med henne. Jag har lovat mig själv att jag inte ska göra det idag bara, eftersom jag för tillfället är alldeles för irriterad och möjligtvis har lugnat ner mig så pass tills imorgon att jag inte vill göra någon större affär av det. Det kan ju hända att man ångrar sig. Oddsen är inte skyhöga just nu men kanske, kanske...
Annars händer det inte mycket denna veckan inte. Är sjukt trött på all snö och börjar fundera på om allt snack om växthuseffekten ändå inte måste vara ett mindre lyckat skämt, med tanke på väderleken som råder just nu. Och då är vi ändå i Skåne, jag menar den SYDLIGASTE delen av Sverige. Och jag väntar mig åtminstone ett lite mer tropiskt klimat än detta, haha. Jag ger det till mars; sedan ska jag banne mig leta upp någon fisförnäm vädergud och överklaga så gott det bara går, var så säker! ;)
Nästa vecka är det time för ultraljud i alla fall. Ska bli intressant, spännande, underbart, roligt, ALLT, men samtidigt otroligt nervöst. För tänk om det är något som inte är som det ska? Försöker tänka att jag i så fall borde ha märkt av en radikal negativ förändring och att jag ju inte har gjort det. Inget att oroa sig för alltså, men ack så svårt det är.
Slutligen den traditionsenliga veckorapporten:
Vecka 18:
Men nej, idag är jag IRRITERAD på praktiken min. Det är väl klart som fan att jag vet att graviditet inte är en sjukdom, men så fort man inte mår bra kombinerat med att man väntar barn, så tror man tydligen automatiskt att man kan ta sin graviditet för en sjukdom!? NEJ. Och dessutom behöver man inte vara sjuk för att man inte mår bra. Men jag har upptäckt att det är svårt att hitta en praktik som man verkligen kan trivas på och där de ser en som en vanlig medarbetare fastän de samtidigt vet med sig att man inte alls är där för att jobba skiten ur sig utan att man kanske behöver ett annat arbetstempo än en "vanlig" anställd. Det är synd att det ska behöva vara så, för jag är fullkomligt övertygad om att detta kan kännas igen av mååånga andra och inte bara utav mig. Men det är klart att vissa arbetsplatser tar varje chans de får till gratis arbetskraft som jobbar på minst lika bra som de som inte bara har en lön på 39 kronor om dagen. Och jag är också den som antingen ger järnet och jobbar på tills jag ligger i en liten pöl på golvet eller skiter i det helt och hållet. Så när jag idag sa till chefen (som ändå typ aldrig är där) att "jag går hem nu för jag mår inte bra" så menade jag i princip istället att "jag går hem nu för jag orkar inte jobba skiten ur mig idag". För gör man inte det så är man ändå inte tillräckligt bra för att vara där, då är man bara i vägen och duger ingenting till. Men när de ringer hem fasta anställda för att de istället har så mycket praktikanter där som de förlitar sig till 1000 på och fäller kommentarer som att "ja, bara jag inte behöver göra allting själv så..." bara för att man har ett önskemål om att man för en gångs skull vill byta arbetsuppgifter eftersom att man kanske inte orkar vara övertrevlig mot kunderna just den dagen, då kan de fan likagärna stå där själva. Men när ska man äntligen finna en praktikplats som det fungerar för alla parter på? Och när ska man kunna skaffa sig ett "riktigt" jobb? För det är klart att det är det som är det allra bästa och det känns extra viktigt och angeläget just nu, då vi snart har en ny, liten oskyldig människa att försörja. Jag försöker intala mig det att pengar aldrig kan mätas med kärlek för ett barn och att kärleken definitivt kommer finnas där från första sekund (och förresten har funnits där sedan den 1 december då det första positiva graviditetstestet gjordes) men samtidigt förstår ju till och med jag så mycket som att man i alla fall behöver en liten nätt inkomstkälla för att klara det rent praktiskt. Ja, det där får lösa sig, kärleken finns i alla fall och kommer hursomhelst ALLTID vara viktigare än allt annat <3
(You make me happy - även om du själv kanske inte
alltid är så road av mattes påhitt och strapatser<3)
Så ja, istället för att ringa mig "sjuk" på onsdag så ska jag istället ringa till min otroligt gulliga "praktik-placerare" här i Kristianstad, förklara och diskutera läget med henne. Jag har lovat mig själv att jag inte ska göra det idag bara, eftersom jag för tillfället är alldeles för irriterad och möjligtvis har lugnat ner mig så pass tills imorgon att jag inte vill göra någon större affär av det. Det kan ju hända att man ångrar sig. Oddsen är inte skyhöga just nu men kanske, kanske...
Annars händer det inte mycket denna veckan inte. Är sjukt trött på all snö och börjar fundera på om allt snack om växthuseffekten ändå inte måste vara ett mindre lyckat skämt, med tanke på väderleken som råder just nu. Och då är vi ändå i Skåne, jag menar den SYDLIGASTE delen av Sverige. Och jag väntar mig åtminstone ett lite mer tropiskt klimat än detta, haha. Jag ger det till mars; sedan ska jag banne mig leta upp någon fisförnäm vädergud och överklaga så gott det bara går, var så säker! ;)
Nästa vecka är det time för ultraljud i alla fall. Ska bli intressant, spännande, underbart, roligt, ALLT, men samtidigt otroligt nervöst. För tänk om det är något som inte är som det ska? Försöker tänka att jag i så fall borde ha märkt av en radikal negativ förändring och att jag ju inte har gjort det. Inget att oroa sig för alltså, men ack så svårt det är.
Slutligen den traditionsenliga veckorapporten:
Vecka 18:
Bebisen
I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.
Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.
Mamma
Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon.
Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo.
Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.
Pusspåer! <3
Älsklingar <3
3 februari. Februari- visst, fortfarande vinter, snöigt, kallt och jävligt, men ändå. Om en månad är det i alla fall mars och enligt visan man sjöng i lågstadiet; "Mars, april har knopp i håret..." - känns det ju en liten gnutta hoppfullt i alla fall. Februari är ju drygare än få månader men mars blir nog desto bättre: vår (!) och ultratljud (den tredje!!!). Till och börja med. Sedan får man ju se vad som händer :)
Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, har bara otroligt långtråkigt. Skulle egentligen ha jobbat mellan 14 och 18 men små, små sammandragningar, halsbränna, illamående och magont fick mig att välja att stanna hemma. Oj oj oj, vad jag klagar, det är ju nästan så man låter som en man. För jag menar, syndromet DEN MANLIGA FÖRKYLNINGEN, den är ju inte nådig den. Har ju såklart aldrig upplevt den själv men jag har hört att den ska vara värre än en förlossning. MINST! Ja, det är väl tur man är kvinna då, haha ;) Dessutom börjar jag bli en riktig tjockis, men det får väl vara okej for now. För inte kan väl jag hjälpa att den lille gillar pannkakor och det andra med det tredje <3
Älskling 1 (Vecka 15)
"Din bebis är denna vecka ungefär 11 cm lång och väger omkring 68-94 gram. Såhär dags i graviditeten kan du enkelt se att du är gravid, och om du har kläder som följer kroppen så kan antagligen andra också se att du är gravid. Du kan sannolikt känna din livmoder någon decimeter under naveln.
Den fantastiska utvecklingen fortsätter i en rasande fart och bebisen ser mer och mer ut som en färdig människa för varje dag. Då fostrets hud är så tunn kan du se blodkärlen genom den. Bebisen täcks nu av lanugohår, som dock kommer att försvinna innan förlossningen. Håret på huvudet och ögonbrynen fortsätter att växa. Vissa bebisar föds nästan helt utan hår, medan andra redan har en liten kalufs!
Om du gör en ultraljudsundersökning vid den här tiden så kanske du får se din bebis suga på tummen. Skelettet fortsätter att hårdna genom att binda till sig kalcium. Det är enkelt att förstå varför kalcium är så viktigt i kosten under graviditeten!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, har bara otroligt långtråkigt. Skulle egentligen ha jobbat mellan 14 och 18 men små, små sammandragningar, halsbränna, illamående och magont fick mig att välja att stanna hemma. Oj oj oj, vad jag klagar, det är ju nästan så man låter som en man. För jag menar, syndromet DEN MANLIGA FÖRKYLNINGEN, den är ju inte nådig den. Har ju såklart aldrig upplevt den själv men jag har hört att den ska vara värre än en förlossning. MINST! Ja, det är väl tur man är kvinna då, haha ;) Dessutom börjar jag bli en riktig tjockis, men det får väl vara okej for now. För inte kan väl jag hjälpa att den lille gillar pannkakor och det andra med det tredje <3
Älskling 1 (Vecka 15)
"Din bebis är denna vecka ungefär 11 cm lång och väger omkring 68-94 gram. Såhär dags i graviditeten kan du enkelt se att du är gravid, och om du har kläder som följer kroppen så kan antagligen andra också se att du är gravid. Du kan sannolikt känna din livmoder någon decimeter under naveln.
Den fantastiska utvecklingen fortsätter i en rasande fart och bebisen ser mer och mer ut som en färdig människa för varje dag. Då fostrets hud är så tunn kan du se blodkärlen genom den. Bebisen täcks nu av lanugohår, som dock kommer att försvinna innan förlossningen. Håret på huvudet och ögonbrynen fortsätter att växa. Vissa bebisar föds nästan helt utan hår, medan andra redan har en liten kalufs!
Om du gör en ultraljudsundersökning vid den här tiden så kanske du får se din bebis suga på tummen. Skelettet fortsätter att hårdna genom att binda till sig kalcium. Det är enkelt att förstå varför kalcium är så viktigt i kosten under graviditeten!
Bebisen har en betydande rörlighet och kan böja armarna vid armbågarna och forma handen till en knytnäve."
Älskling 2
Älskling 3
Bebis, Älskling och Gino; ni är allt jag någonsin behöver och så otroligt mycket mer än vad jag kunde vänta mig att få. Jag älskar er så fruktansvärt mycket, ni är det absolut bästa som har hänt mig <3
Tess <3
