tessilibus

Heeeeeej allihopa!

Det var ett tag sen nu. Ett jävla bra tag sedan, för att vara mer exakt. Vad an detta då? Jaadu, jag vet inte riktigt. Jag har nog helt enkelt inte känt att jag har haft varken tid, lust, ork eller ro för att sätta mig ner och låta knapparna på tangentbordet, i en rasande, rasslande takt, berätta om min vardag. Men nu är jag här i alla fall, förhoppningsvis till mina små fans stora förtjusning! :)
  Så, vad har egentligen hänt sedan sist då? På det stora hela så har väl inga större händelser ägt rum, jo, förresten, jag har numera en ny inneboende, katten Gino, som varit efterlängtad så lång tid. Och nu är han äntligen här! Lovely! Och de som har en närmare kontakt med mig har nog blivit varse det, då jag precis som småbarnsföräldrar pratar om min lilla krabat - o-av-bru-tet. Visste ni till exempel att han i torsdags fyllde 13 veckor? Och att han igår fyllde 3 månader? (snacka om att det är tätt mellan födelsedagarna här, hehe) Eller att han har klarblåa ögon? Och att teckningen framkommer mer och mer? Hur söt han är när han åker som en curling-kula över vardagsrumsgolvet? Eller hur han slänger sig själv i väggen bara för att han är så ivrig att få tag på en leksak och inte hinner bromsa i tid? Listan är lång. Kontakta mig gärna för mer information. Hahaha, jag skojar bara, erat intresse är säkerligen inte på långa vägar lika stort som mitt. Och det är helt otroligt hur fort man fäster sig vid personligheter. Jag har bara känt Gino i en dryg vecka, men tanken på att förlora honom är redan obeskrivligt skrämmande. Jag älskar honom redan så mycket och den kärleken blir starkare för varje dag. För, för varje dag som går så lär vi känna varandra lite närmare. Han gör framsteg varenda dag och tilliten till mig verkar öka i takt med framstegen. Du är underbar Gino och jag kommer skydda dig med mitt liv, vad som än händer. Lämnar jag dig, kommer jag alltid tillbaka och det upptäcker du snart själv också <3

Lite bilder på "pytte-putte-snutte" ;) 












Jaa, annars vet jag inte alls vad jag ska berätta. Häromdagen höll jag på att sätta eld på hela håret mitt. Jojomen, men ska man nödvändigtvis röka, i världens blåsväder och inte har någon hand ledig att hålla runt lågan bara för att man också, som vanligt, balanserar på en kaffekopp, ja då får man faktiskt skylla sig själv. Men, ingen fara på taket, håret sitter kvar, blev lite slitet  på ett ställe och luktade lite smått suspekt men mer än så var det inte. Puh!
  Jaa, och sedan ska jag sluta på min nuvarande praktik. Den funkar inte alls och det börjar väl bli dags att se sig om efter något annat. Denna veckan har jag dock varit "kattledig". Dels på grund av att Gino faktiskt inte bör vara hemma ensam några längre stunder nu i början men även för att jag inte på något sätt är pepp på att gå dit. Så, så ligger landet.
  Annars är det väl inte så mycket direkt. Gino och jag saknar våran söta Annelie som vi inte har träffat på en hel vecka nu! Men vi lever på att hon kommer snart och att vi förhoppningsvis kommer få se mer av henne här i sommar. Sedan saknar jag någon annan också. Och det är inte självklart att ni som tror ni vet, vet vem. Kanske vet jag inte själv ens. Kanske? Kanske inte? Den som lever får se helt enkelt.

Pusshaj! <3