tessilibus

Klockan är relativt sent. Klockan är kvart över tolv på natten. Men, (haha, vad skit drabbas inte Trosa av liksom?)  Trosa drabbades tydligen av strömavbrott i natt och jag vaknade flera gånger på morgonen och skulle kolla vad klockan var, men eftersom strömmen hade gått hade ju klockradion också kollapsat. Och jag hade stängt av mobilen för jag vile sova utan att bli väckt. Så jag hade ju ingen som helst koll på vad klockan var, jag var trött och tyckte att jag likagärna kunde sova lite till, och lite till, och ytterligare lite till... Det som till slut fick mig att stiga ur sängen var att det plingade på dörren, jag tänkte att "det är väl bara nån jävel som vill sälja något så jag öppnar inte". Men det fortsatte plinga och det hela resulterade i att jag till slut sprang ner i morgonrock med hår som såg ut att ha varit i kontakt med ett eluttag, bara för att se min mamma stå där, fullt påklädd (ja, skam vore det väl annars) med solglasögon i 25-graders solsken. "Jaha...heej...? Vad fan är klockan? Huh?" "Ja klockan är halv två och jag blev orolig att det hade hänt något, du svarar ju inte när man ringer..." Oops, liksom! Är det bara jag som får en sådan otrolig ångest när man har lyckats sova bort halva dagen? Ja, jag har i alla fall lovat mig själv att jag ska gå upp klockan 8 imorgon, vi får väl se hur det blir med det löftet, haha. Och ja, om det ska bli så, så borde jag väl kanske börja tänka på refrängen kan man tycka. Men, nejdå, Tess är inte den som tänker logiskt, inte alls. Dessutom har jag missat att ta sömntabletterna ikväll och känner att det är för sent att göra det nu så jag fortsätter väl helt enkelt med min historia från 2006..

Tess 2 maj 2006
"Åt helvete med allting! Jag är i Stockholm nu. På typ Wollmar Yxkullsgatan tror jag. Jag vet allvarligt talat inte vad jag hade väntat mig. Det blir aldrig bra... Jag vill bli frisk, jag älskar att äta, bara inte så mycket som de vill. De säger halva portioner. Helvete att det är halva portioner heller! På lunchen var det stekt eller bakad potatis och kyckling. ½ kyckling okej då men 3 potatisar tror jag INTE är ½. Hur många äter 6 potatisar?? Helvete heller! Det blir mycket helvete, det är bara för att det är så det är. Om man inte äter upp ska man dricka en näringsdryck, en sån där mjölkig, äcklig jävel! Drack det på Nyköpings sjukhus när jag var där och det var så jävla äckligt! Det var samtidigt som jag hade något med magen och spydde och så också, så det kan jag inte dricka. De sitter där och trugar i typ 1 timme, skitjobbigt för mig, men säkert för dem också. Jag "kommer undan" men jag undrar hur det hade varit om jag hade varit här "på riktigt"??? Nu är jag ju bara här på prov. Men vad FAAN gör jag här? Jag vill bli frisk, VILL JAG DET? Tänk efter! Jo, men det vill jag nog, men det beror väl på vad det innebär. Måste man verkligen äta så himla mycket? Jag vill ha de ND som jag tar hemma med de bah: "Nee, men nu är du inte hemma, då måste man anpassa sig". Mamma och pappa kommer bli besvikna när jag inte klarar det här. Jag vill inte det! De blir arga och ledsna. Det är bara SKIT med mig! Alla andra här klarar att äta så där mycket utan att bli tjocka men inte jag, inte Håkan och Birgittas dotter, hon är så hopplös så hon klarar det INTE. Nej. Det finns en tjej som heter ****** här och hon är typ magrast av alla, åker rullstol och så. Och konstigt nog vill jag inte se ut som henne. Hon är faktiskt ful rent ut sagt. Jag vill bara vara smal.
  Usch, jag vet inte vad jag vill, vill med mitt liv. Jag vill inte vara här, men var vill jag vara då? När jag är hemma vill jag inte vara där, på ICA ville jag inte vara och inte på dagis heller. ******** heter en tjej och hon har varit här sedan september så vad klagar jag för?
  De flesta sitter nog och kollar på en "psykologisk thriller" i "vardagsrummet". Jag sitter i en fönstersmyg, lyssnar på Hilary och skriver dagbok. Dagboken och musiken är nog det som får mig att överleva.
  Jag delar rum med en tjej som heter ****. Hon är typ 19, snart 20 år. Jag vet inte, det är inte så många som pratar med mig (känns det igen?) men OK, det är ju bara första dagen."

Nä, om man skulle försöka dra sig mot sänghalmen kanske? Annelie söta kommer ju imorgon och då gäller det att ha varit uppe i så pass i god tid att det värsta morgonhumöret ska ha hunnit lagt sig.

Pusshaj!<3