Alltså, ärligt ...
Alltså, ärligt talat vet jag inte riktigt vad min mentala ålder skulle kunna klassas som. Den skulle nog kunna landa på både en femårings nivå men även på en sisådär 65+ kanske. Haha, snurrigt värre, särskilt när man vet själv att man i verklighetens verklighet snart är 20 fyllda. Nej men, jag var ju i stan idag och resultatet av mina inköp där var en badanka-slash-rensa-under-naglarna-borste-eller-nåt... typ... Det säger ganska mycket. Och när man sedan ser till det högst skrämmande faktumet att jag numera verkligen inte säger nej till lite spatserande inne i affärer som Överskottsbolaget och Rusta, då börjar det gå för långt! "Ååh! Disksvampar, 10 kr! Som hittat!" samtidigt som man nynnar lite förnöjt för sig själv. Bara för att på nästa affär besviket utbrista "Vaa? Näej! Disksvampar, 9.90... Suck, om man ändå hade vetat det INNAN man slog till..." Och sen åker man hem och fortsätter virka (!!) på en högst oseriös mössa som har legat och dammat sedan avdelningstiden och förresten aldrig kommer bli klar eftersom jag ju trots allt inte vet hur man virkar en mössa och alltså än mindre vet hur man avslutar den. Jaa, herregud, hur ska det här sluta? Snart är det väl dags för mandelkubb och uttryck som "Hujedamej, dagens ungdomar, sicket påhitt..." Hahaha, jaa, jag tackar mig själv för att jag i alla fall har humorn i tryggt förvar. Utan den kommer man inte långt. Och långt vill man ju komma. Ja, i alla fall, längre än till Trosa. Usch och fy för det!
Tess <3
