It's my life...
Tess för 4 år sedan
"Fy faan vad jag hatar pappa just nu! Han lyckas alltid så jävla bra med att få mig att känna mig så jävla värdelös! I förrgår och igår tjurade han och sa saker som att jag kommer åka in på sjukhus igen och så. Jag bah: "Men tror du inte att jag försöker?? (äta)" Han bah: "Nej, det tror jag faktiskt inte". Hur kan han säga så!!? Han vet hur jobbigt det här är för mig och han vet hur mycket jag måste offra bara för att de ska bli nöjda! Men han ska såklart bara trycka ner mig, så mycket det bara går! Just nu när jag behöver så mycket stöd jag kan få också...
Och så inatt, klockan var väl runt 01. Jah har jättesvårt att somna och jag hade typ precis lyckats göra det när pappa sätter sig vid datorn och börjar gnälla om att det är fel på Internet-lösenordet, att det är mitt fel och så vidare, och så vidare... "Det funkar ju inte så du måste ha gjort något!" Han bah: "Håll käften och kom och fixa det här i stället!" Jag blev helt paff! Säger man så?? Och mitt i natten dessutom?
Jag har funderat på om jag ska berätta för Gunilla men jag vågar nog inte i alla fall. Men jag tror att det här kanske kan vara en orsak till att jag har fått en ätstörning. Det och om jag inte får MVG på allt så är det dåligt. Jag vet inte.
Tess för 3 år sedan
"Alltså, usch! Idag har varit en jobbig dag. Inte det att jag har ansträngt mig mycket, det har "bara" varit jobbigt rent psykiskt. Allt är bara så meningslöst. Jag är sjuk, pappa är deprimerad, jag har inga kompisar, ingen som verkligen ÄLSKAR mig. Det är det jag saknar mest. Någon att skratta med, gråta med eller bara göra ingenting. När allt är så jobbigt vill jag bara ha någon att leva för helt enkelt. För som det är nu fattar jag egentligen inte varför jag lever. Jag kostar bara mamma, pappa och samhället en massa pengar, till vilken nytta? När man betalar för något brukar man ju vilja ha något för det. Med mig är det som att kasta pengarna i sjön. Dilemmat just nu är att jag inte vill leva men är rädd för att dö. Grejen är också den att jag gärna vill leva, bara inte så här. Pappa fattar inte att jag inte har några kompisar, att det är konstigt, varför skulle ingen gilla mig? Han säger att det är jag som inte har pratat och dragit mig undan. Jaha, och så fick man skiten för det också! Men det kanske är så. Inte det första, men det andra. Det första är sant. Visst finns det människor som folk inte gillar. Jag är en sådan människa."
Tess för 2 år sedan
"Suck! Jag vet inte var jag ska börja... Det händer absolut ingenting och ändå finns det så mycket att berätta. Det beror väl på att hjärnan går på högvarv hela tiden.
Jag hatar det här!! Att jag hela tiden måste kämpa mot något som jag inte alls vill ha. För varje dag som går blir jag bara fetare och fetare. Och ändå ska det bara bli ännu värre! De säger, minst BMI 18-19, MINST! Det är långt över 50 kg och det är för MYCKET!! JAG VILL JU INTE! VARFÖR BRYR SIG INGEN!?! Om jag istället för att komma hit hade fortsatt hos Gunilla hade jag inte behövt gå upp så här mycket. Hon hade aldrig så höga krav, ville bara att jag själv skulle vilja.
Gunilla kommer imorgon. Och sedan åker jag hem. Egentligen vill jag ju inte hem, men vad som helst är bättre än att vara här, känns det som. Jag är så trött på att se det här. Det känns bara värre för varje dag. Gunilla kommer ju hit för att fråga vad JAG vill. Jag vet inte vad jag vill, men jag skulle vilja se friska människor som man inte behöver jämföra sig med. Jag har ju pratat en del med Anna sedan hon kom upp i rullstol. Hon är snäll och gullig och så men jag tror inte att hon är bra för mig. Som idag när en lite kraftig kvinna gick förbi i korridoren, hon bah: "Undrar vad hon har för BMI?" Fattar hon inte att jag är jätterädd för att bli så stor!?! Och en gång när jag tyckte att jag fått för mycket yoghurt, sa hon "Kändes det mycket? Jag förstår det!" Istället för att försöka lugna mig genom att säga att det inte var för mycket eller att jag behövde det eller vad som helst. JAG ORKAR INTE!! Jag önskar att jag hade gått upp färdigt i vikt, då ska jag köpa jeans."
Tess för 1 år sedan:
"Nu har jag inte skrivit på länge igen. Orkar väl helt enkelt inte. Fast egentligen är det ju så att (precis som alla säger) det är vissa saker som har blivit bättre som gör att jag mår bättre på det stora hela. Men ändå känns det som att det som fortfarande inte är bra, kommer i skymundan eftersom alla är så fokuserade på det som är bra. Och visst, det är väl bra att tänka positivt men man ska inte förglömma att det fortfarande finns saker i mitt liv som gör att jag inte mår bra, som jag gärna skulle vilja ha hjälp med. Skolan går ju åt helvete; jag sitter där som ett stort fån eftersom jag inte fattar ett jota och skammen stiger i takt med att fler och fler lärare och elever kommer underfund med att jag ju inte har alla hönsen hemma och några skruvar lösa. Så vad ska jag göra med det? De har gett mig en diagnos, men vad ska jag göra med den liksom? Hjälp, tack.
Tess IDAG
Block 44 - Tänk Om
"Fy faan vad jag hatar pappa just nu! Han lyckas alltid så jävla bra med att få mig att känna mig så jävla värdelös! I förrgår och igår tjurade han och sa saker som att jag kommer åka in på sjukhus igen och så. Jag bah: "Men tror du inte att jag försöker?? (äta)" Han bah: "Nej, det tror jag faktiskt inte". Hur kan han säga så!!? Han vet hur jobbigt det här är för mig och han vet hur mycket jag måste offra bara för att de ska bli nöjda! Men han ska såklart bara trycka ner mig, så mycket det bara går! Just nu när jag behöver så mycket stöd jag kan få också...
Och så inatt, klockan var väl runt 01. Jah har jättesvårt att somna och jag hade typ precis lyckats göra det när pappa sätter sig vid datorn och börjar gnälla om att det är fel på Internet-lösenordet, att det är mitt fel och så vidare, och så vidare... "Det funkar ju inte så du måste ha gjort något!" Han bah: "Håll käften och kom och fixa det här i stället!" Jag blev helt paff! Säger man så?? Och mitt i natten dessutom?
Jag har funderat på om jag ska berätta för Gunilla men jag vågar nog inte i alla fall. Men jag tror att det här kanske kan vara en orsak till att jag har fått en ätstörning. Det och om jag inte får MVG på allt så är det dåligt. Jag vet inte.
Tess för 3 år sedan
"Alltså, usch! Idag har varit en jobbig dag. Inte det att jag har ansträngt mig mycket, det har "bara" varit jobbigt rent psykiskt. Allt är bara så meningslöst. Jag är sjuk, pappa är deprimerad, jag har inga kompisar, ingen som verkligen ÄLSKAR mig. Det är det jag saknar mest. Någon att skratta med, gråta med eller bara göra ingenting. När allt är så jobbigt vill jag bara ha någon att leva för helt enkelt. För som det är nu fattar jag egentligen inte varför jag lever. Jag kostar bara mamma, pappa och samhället en massa pengar, till vilken nytta? När man betalar för något brukar man ju vilja ha något för det. Med mig är det som att kasta pengarna i sjön. Dilemmat just nu är att jag inte vill leva men är rädd för att dö. Grejen är också den att jag gärna vill leva, bara inte så här. Pappa fattar inte att jag inte har några kompisar, att det är konstigt, varför skulle ingen gilla mig? Han säger att det är jag som inte har pratat och dragit mig undan. Jaha, och så fick man skiten för det också! Men det kanske är så. Inte det första, men det andra. Det första är sant. Visst finns det människor som folk inte gillar. Jag är en sådan människa."
Tess för 2 år sedan
"Suck! Jag vet inte var jag ska börja... Det händer absolut ingenting och ändå finns det så mycket att berätta. Det beror väl på att hjärnan går på högvarv hela tiden.
Jag hatar det här!! Att jag hela tiden måste kämpa mot något som jag inte alls vill ha. För varje dag som går blir jag bara fetare och fetare. Och ändå ska det bara bli ännu värre! De säger, minst BMI 18-19, MINST! Det är långt över 50 kg och det är för MYCKET!! JAG VILL JU INTE! VARFÖR BRYR SIG INGEN!?! Om jag istället för att komma hit hade fortsatt hos Gunilla hade jag inte behövt gå upp så här mycket. Hon hade aldrig så höga krav, ville bara att jag själv skulle vilja.
Gunilla kommer imorgon. Och sedan åker jag hem. Egentligen vill jag ju inte hem, men vad som helst är bättre än att vara här, känns det som. Jag är så trött på att se det här. Det känns bara värre för varje dag. Gunilla kommer ju hit för att fråga vad JAG vill. Jag vet inte vad jag vill, men jag skulle vilja se friska människor som man inte behöver jämföra sig med. Jag har ju pratat en del med Anna sedan hon kom upp i rullstol. Hon är snäll och gullig och så men jag tror inte att hon är bra för mig. Som idag när en lite kraftig kvinna gick förbi i korridoren, hon bah: "Undrar vad hon har för BMI?" Fattar hon inte att jag är jätterädd för att bli så stor!?! Och en gång när jag tyckte att jag fått för mycket yoghurt, sa hon "Kändes det mycket? Jag förstår det!" Istället för att försöka lugna mig genom att säga att det inte var för mycket eller att jag behövde det eller vad som helst. JAG ORKAR INTE!! Jag önskar att jag hade gått upp färdigt i vikt, då ska jag köpa jeans."
Tess för 1 år sedan:
"Nu har jag inte skrivit på länge igen. Orkar väl helt enkelt inte. Fast egentligen är det ju så att (precis som alla säger) det är vissa saker som har blivit bättre som gör att jag mår bättre på det stora hela. Men ändå känns det som att det som fortfarande inte är bra, kommer i skymundan eftersom alla är så fokuserade på det som är bra. Och visst, det är väl bra att tänka positivt men man ska inte förglömma att det fortfarande finns saker i mitt liv som gör att jag inte mår bra, som jag gärna skulle vilja ha hjälp med. Skolan går ju åt helvete; jag sitter där som ett stort fån eftersom jag inte fattar ett jota och skammen stiger i takt med att fler och fler lärare och elever kommer underfund med att jag ju inte har alla hönsen hemma och några skruvar lösa. Så vad ska jag göra med det? De har gett mig en diagnos, men vad ska jag göra med den liksom? Hjälp, tack.
Tess IDAG
Block 44 - Tänk Om
Kommentarer
Trackback