tessilibus

"Jag släpper taget nu
vill inte klibba fast
Jag släpper taget nu
för det  här är verkligen fel plats
 Verkligen fel plats."



Tess för 3 år sedan
"Påskafton. Jag har varit hos mamma. Skulle kanske ha varit där i natt också men jag får så dåligt samvete för att pappa är ensam. Men han bjuder ju inte till själv så varför ska jag förstöra påsken bara för att han har bestämt sig för att göra det? Han låg på soffan i mörkret när jag kom hem. Åå, jag får så dåligt samvete. Är det mitt fel? Jag vet inte, han har ju sagt att jag är en massa saker, varför skulle han ha fel och jag rätt? Jag kanske är som han säger, att han säkert blir så här "deprimerad" på grund av mig. Det känns hemskt att tänka så. Men han bjuder inte till mycket ju. Förra året sket han i påsken. I år hade det blivit lika illa om inte JAG klätt påskriset, pyntat och strukit dukar. Han har inte gjort någonting. Vi har fortfarande julgardinerna kvar. Varför är det så här? Varför är inget som det SKA vara? Är det för att jag är sjuk? Är det mitt fel? Det är väl det...
 Jag har ätit godis. Det känns inte toppen precis, om man nu någonsin känner sig toppen, men du fattar vad jag menar. Djävulen i mig säger att jag går upp i vikt, att byxorna sitter åt med mera, med mera. Ängeln i mig säger att det omöjligt kan synas på en gång om jag har gått upp, det visar sig inte på några timmar. Dessutom har jag tagit bort näringsdryck i flera dagar bara för det här. Och dessutom har jag förutom godiset ätit 1 macka (utan smör, med ost), nästan 1 kopp filmjölk och 1 ägg idag, så egentligen har jag såklart ätit mindre än vanligt idag. Tyvärr är djävulen starkare.
  Ängeln säger att hur det än är så måste jag gå upp i vikt för att kunna börja leva och börja skolan i HÖST. Hösten närmar sig med stormsteg. Nu är det ungeför 4 månader kvar. Jag har varit hemma i ungefär 7 månader! Det är inte sant alltså, vad tiden går! Och vad har egentligen hänt med mig? Jag mår fortfarande lika dåligt och ännu orkar jag inte tillräckligt. Vad händer om jag inte kan börja i höst? Då kommer jag sitta hemma med pappa som för övrigt kommer bli ännu mer deprimerad om jag inte börjar studera, som det så fint heter. Sen kommer jag få gå i skolan med de som är mycket yngre än mig och allt kommer bli ännu mer åt helvete. Det räcker med ett år efter, gott och väl. Men hur ska jag VÅGA gå upp (mer!) i vikt?? Det är ju så skrämmande och det känns som att jag inte kan kontrollera det. Om jag bara var tillräckligt modig skulle det nog gå, men djävulen har för starkt grepp om mig. Har han bestämt sig för att, "idag blir det inga näringsdrycker" så är det bara så. Det är inte JAG som bestämmer...
  Hur ska jag klara allt det här? Vill jag klara det här? Vad händer då? Vad blir bättre och varför skulle det bli det? Det här är väl mitt öde, det var meningen att jag skulle få det SKIT, för det här är ju bara ett problem. Mamma, pappa och kompisar som inte existerar är andra.
  Usch, jag har ont i magen, och ändå åt jag inte så mycket godis. Förut kunde jag äta kanske 400 g på en kväll, nu ät jag kanske 100-150 någonting, jag vet inte så noga alls..."

Hehe, ja, så var det påsk igen. Är jag den enda som inte är speciellt förtjust i denna högtid? Vad är det man firar egentligen? De som tror på Gud och hans alla kompanjoner "firar" tydligen att Jesus dog eller något. Är det något att fira? Dessutom är ägg, trots allt, inte sådär utomordentligt delikata och de godisägg man får är oftast till största delen fyllda av sådana där äckligt sliskiga sockerägg som alla, vid det här laget, borde ha lärt sig, inte går hem hos någon.
  När man var liten så var ju varenda högtid något helt fantastiskt som man sett fram emot ända sedan den förra tog slut. Så det är nog så det är, att det mest är barnens högtid. Så jag engagerar mig inte så mycket i påsken. Den dagen jag får barn kommer jag fira det för deras skull, alla barn har rätt till sådant. Så är det. För min del blir det väl att man ska umgås lite med mor och far sin. På skilda håll, på olika dagar. Dubbelt upp, jiho! Och tack kära vattenfall för alla underbara räkningar jag får! Blir lika glad varje gång och ni skulle bara veta hur mycket jag uppskattar er! Not...

Pusshaj!<3